...sa sag man honom...

... trettio sekunder efter att ha koat ganska sa lange.
Han Lenin alltsa!
Det utbrot nastan slagsmal i kon in. Nar tillrackligt manga trangt sig fore, da rann det ryska temperamentet till och det var skrik och gap och...Ryssland.
Val inne gar man ner i morkret pa rad medans vakterna hyschar. Fort gar det och sedasn ligger han dar...Kanske!
For vem vet om det fortfarande ar han? Det skulle lika garna kunna vara en vaxdocka. Han ser liten ut. Kort!
Kostymen ar lite stor.
En hand ar knuten den andra oppen.
Ar det en knuten hand som slar eller en knuten hand som skakas i vredesmod mot de som fortrycker.
Sa som det blev. Var det sa han tankte det.
Ar det en hjalte eller en tyrann som ligger dar. Skall han hedras eller bespottas?
Ar det ratt att man kan ga och kolla pa honom?

I morse bet frosten i graset pa steppen, innan solen natt fram och kysst bort det.
Roken steg fran de spridda jurtorna i fjarran. Manniskor som sovit ute efter att ha samlats och firat Nadaam, sag frusna men harda ut. Som ett folk som klarar allt.
Ett litet barn som satt pa hasten bakom sin far lat vinden fanga en drake som steg mot skyn.
Jag sag en dod hast som lag med framstrackta stela ben och som helt klart inte skulle vinna nagot mer kapplopningsrace.
Ni ser jag spanar standigt efter doden...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0