Death by death

Ända sedan Leonardo da Vincis dagar under senare delen av 1400-talet, då man i Europa började intressera sig för människan ur en mer anatomisk synvinkel, har det förekommit en jakt på kött att skära i och ben att betrakta. 

Jag lovar att återkomma med en betraktelse som enbart handlar om den moderna anatomins framväxt och jakten på kroppar. Kanske kommer tyngpunkten då att ligga mer på hur tacksamma vi kanske bör vara mot dessa skrupelfria obducenter, som karvade sig fram för mänsklighetens väl och ve.

Det här handlar inte om tacksamhet, utan bara om hur rika länder i väst utnyttjar de mindre lyckligt lottade och tar även det absoluta sista som finns kvar. Arg mig det gör, som Yoda skulle sagt.

Det är ständigt brist på döda kroppar. Det är så mycket saker vi behöver dem till och som sagt så mycket vi har att tacka dem för och inte så många som är sugna på att ställa upp frivilligt. När de lever alltså... 

Ta USA...som av en slump...De kroppar som doneras till "vetenskapen"  går i stort sätt åt, för att nästa generation läkare skall lära sig att rädda liv genom att öva på de döda.

 De skall skäras och sys i och det skall sågas av armar och ben. Sedan kremeras de i regel. Ashes to ashes så att säga. Det blir inte mycket ben över så de flesta skelett och skelettdelar importeras från andra länder.

I nästan 150 år har Indien varit den största exportören av skelett. Handeln med ben börjar i avlägsna fattiga byar och slutar på anrika medicinskolor runt om i världen.

1985 förbjöd Indiens regering handeln med mänskliga kvarlevor, bla. i samband med en skandal då en "benhandlare" greps efter att ha sålt och fört ut 1.500 barnskelett, ur landet.

Eftersom barnskelett är sällsynta och eftersom de illustrerar olika stadier i den osteologiska utvecklingen är barnskelett mer eftertraktade på marknaden och betingar ett högre pris.

Panik utbröt i västbengalen och det gick rykten om ligor som kidnappade barn och mördade dem för att ta deras skelett. Några turister blev dödade och så var det slut på handeln.

Samma år rapporterade the Chigago Tribune att så många som 60.000 skelett skulle ha förts ut ur Indien, året innan.

För det fascila priset av 300 dollar kunde  den flitiga medicinstudenten köpa en Bone Box med ett komplett skelett ihop med anatomi läroböckerna. 

När Indien förbjöd handeln var det slut på sötebrödsdagarna. Länderna i väst tvingades att vända sig mot Kina och Östeuropa för att få sitt lystmäte på ben mättat. De lyckades dock inte mätta marknaden och dessa skelett ansågs i regel vara av sämre kvalité än skelettdelarna från Indien...som ju hade en lång tradition av att preparera och handla med ben.

Sedan dess har det blivit snålt om mänskligaskelett  och den ambitiöse studenten kan inte längre köpa sitt eget. Ett helt mänskligt skelett i bra kondition kostar i dag många tusen dollar och man kan få vänta på sin order i månader eller kanske till och med år. 

I värsta fall får studenterna nöja sig med att studera välgjorda replikas. 

Och nej, det fungerar inte lika bra får då missar man den mångfald och variation vi människor ståtar med.

Det ursäktar inte att man snor människors skelett.

För det är så klart att den illegala handeln pågår än idag.

Det finns fortfarande undangömda "benfabriker" och det finns fortfarande människor som köper.

Naturligtvis gick jag igång lite på preparations -processen, men den känns inte rätt att gå närmare in på...

Inte här. Inte just nu.