Manus, montrar och mumier

Jag skall skriva ihop ett litet manus om...Döden. 
Helst skall det vara färdigt den här veckan. Det skall handla om:  Livet! Om döden! Om frön! Om marsvinsbegravningar!
Det skall vara till barn, fast till vuxna och så skall det vara poetiskt.
Det är min egen dumma idé men det lät så bra på ett möte för ett tag sedan. 
Än så länge har jag bara kommit fram till tempur, ljudet av vind och två små lampor uppe i taket och det har ingenting med manuset att göra.

Virvlande ökensand, hav och himmel....Nä glöm det!

För två tusen år sedan sveptes de döda in i lager av tyg och tråd och begravdes i öknens torra evighet....
Nä inte det heller.

Nu barnen skall jag berätta att ni skall dö, era mammor skall dö och eran hund skall dö, men var inte ledsna. Det kanske är skit lajbans....mhäää

Någonstans sitter en avklädd mumie och undrar vem fan som snott hans kläder....och vet ni barn alla de där tygerna som ligger i montrarna här inne? Det är hans kläder och han är jävligt ARG och han kommer att jaga efter alla som tittat på hans kläder. Kul att ni kom och sov gott i natt....Aha...nu börjar det likna något 

None   

Skönt nu kan jag ägna resten av kvällen åt att tänka på Alpackor eller Stinkfåglar. Stinkfåglar ser rätt ok ut på bild, men lär lukta apa och de är inte så himlans bra på att flyga. Ungfåglar kan dock simma och har kloförsedda vingar som de kan klättra med. Jag vet inte om jag hade velat träffa på en sådan liten rackare som kom hasande upp för stammen om jag någon gång skulle klättra i träd i regnskogen.
När Stinkfåglarna kommer in i bilden, då är det nog dags att gå och lägga sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0