Bara på facebook lever du kvar lite längre...
De dödas semesterfoton skvalpar runt ute på nätet och jag sover i farmors lakan.
Det som var hennes liv är vrakspillror som spolats upp på olika stränder.
Knappast någon minns ännu att hon en gång levt. Allra minst jag.
Men jag äter med hennes gafflar.
Så snabbt kan en människa suddas ut.
Trots att det alltid finns några som kämpar för att minnas och hålla kvar.
Alla löses vi upp och blir till stjärnstoft och ingen läser det här.
Jag skickar ut det här raderna rakt ut i ett svart hål.
Men det gör ingenting för det är dit vi alla skall gå.
Kommentarer
Trackback
